barnenisalta

Hej alla! Hoppas det är lika bra med er som det är med mig. Nu är det bara 53 dagar kvar innan vi reser till barnen i Argentina!

Jag vill be om ursäkt för förra blogginlägget.
Det handlade ju inte så mycket om projektet, utan mer om vad vi gjorde en fredag.. och så ska det inte vara.
Denna blogg är ju till för att skriva och berätta om vårt projekt: Projekt Salta, och om förberdelserna och tankar kring projektet. Jag vill också be om ursäkt om jag har låtit arrogant, men det var inte menat att låta så! Jag ska tänka mer på hur jag uttrycker mig och vad jag skriver. Dessutom har jag en tendens att skriva långa inlägg. Men jag får väl göra många korta inlägg med roliga bilder. Tack för att ni läser vår blogg, sprid gärna den glada nyheten om vår blogg. Som går ut på att uppmärksamma arbetet med barnen i Saltas slum, och ge dem hopp och en bättre framtid!
Ha det bra och sov gott!

eller inte.. Idag har jag och Gabriella varit på stan.. för att gå till en tidningsredaktion och fråga en sak, men när vi kom dit så visste vi inte vad vi skulle göra, så vi bestämde att vi skulle boka tid för att prata om det vi ville prata om. På väg dit så gick vi förbi en mataffär som bjöd på gratis kakor. En tjej i min klass hade varit där tidigare idag och sen sa hon att de bjöd på jäääättee goda kakor. "Mmmm" tänkte vi och gick in, men vi fick gå igenom affären ett tag för att hitta en korg med små bitar av kakor.. de var krossade. Och de smakade inte alls så gott som vi hade föreställt oss.. Det blev besvikelse efter besvikelse.

Sen kom vi ut och såg Gabriellas gamla lärare, hon skulle precis gå över gatan när hon snublade, eller rättare sagt hon flög som en vante, (ni vet en sån där fingervante ingen tumvante!) och hennes båda skor flög av och landade omkring henne. En man och kvinna gick brevid och sprang fram och frågade om hon ville ha hjälp.. Men hon sade att det bara var för att hon hade nya glasögon..

Jag stog chockat och såg på, men Bella hade gått guppande därifrån.. senare berättade hon för mig varför hon smet därifrån med boken främför ansiktet... ehehehe. Men det är vår hemlighet! (guppande=fnissande, dock inte i ett elakt syfte!)

Sen gick det emot oss och det slutade med att vi satt på en alkis bänk och inte visste vad vi skulle göra. Folk som gick förbi trodde vi var psykopater.. Men sen gick vi vemodigt till pingstkyrkan. Väl där kom ljuset tillbaka in i våra liv. Vi kom fram trötta hungriga och ledsna.. typ men där i kyrkan i en frys i köket, hittade vi en låda där det stod: "Det är bara att äta! :), bakat 14/8-11"  Vi öppnade och därinne var himlen!!! Nej inte riktigt men där i var det kokoschokladkakor!!!!! Vi hoppade till av glädje och tog en varsin fryst bit och käkade, men vi lade senare några kakor i micron för att få dem lite varmare. Åh det var livet, nu spelade det ingen roll om jorden gick under sen, för vi fick kokoschokladkakor!

Japp så ligger det till. Bella blev kavar där, medans jag åkte hem en sväng och jag ska snart åka in till stan för party i pingan. ( HAHA vilket namn.. menmen det var inte jag som kom på det)
Ja ha det bra så ses vi i en korvkiosk nära dig!

OCH till er som tycker att jag gör låååånga inlägg. -Jag bryr mig inte, men i framtiden kan jag ju göra: fortsättning följer....

hallå där! Idag har jag och Alfonso sprungit och letat lite sponsorer igen! Det gick faktist rätt bra om jag får säga det själv!

Sen gick vi iallafall till biblioteket för att leta lite telefonnummer och mailadresser.
När vi satte oss vid en dator såg vi att den var upp-och-ner! Alltså inte själva datorn utan displayen eller vad man ska säga! Hahaha det var lite kul! Vi försökte att fixa det men det gick inte så bra så vi struntade i det och skrev in allt upp-och-ner. Det var faktist väldigt svårt, eftersom vi skulle även läsa upp-och-ner!

Rätt som det var när Alfonso försökte att läsa upp-och-ner från bloggen för mig, ( jag hade inte läst att jag var a.k.a. gelé..) kom det
några småtjejer och sa att de hade bokat datorn. -Okej, sa jag. Eh den är lite eh.. hm.. konstig. Sen gick vi därifrån och Alfonso dog av skratt. Men han återuppstod så småning om, sakta men säkert, bit för bit, ben för ben, nej jag skojade.... eller gjorde jag?! :O

Tjejerna började fingra på datorn med förbryllade miner (som ni redan vet är ju bilden upp-och-ned).
Nej! utbrister Alfonso, efter ett tag då vi funderat på vad vi ska skriva på bloggen. Anledningen var att de hade fått bilden normal igen.
Observera att de tjejerna är mindre/yngre än 7 år. Vi är nog otekniska. :(

Okej.. sen spårade det verkligen ur på biblioteket.. Det började när jag hittade den fruktade lila snurrstolen, och satte mig i den! (för alla er som också är library lovers vet att den och dess vänner finns vid ungdomsböckerna) Där hittade jag först en språkresetidning. I den fanns (finns) en bild på två koalor som slickar på varandra. Det är äkta kärlek det! Vi har bildbevis faktiskt!
Sen hittade jag en bra bok som föll ner i min famn...typ. Sen när jag försökte (motvilligt rättare sagt, Alfonso tvingade mig att lägga bort den) så rev jag hela, halva biblioteket.. nästan. Sen gick vi därifrån :)



Datorn som vi fick använda...





..så här kände vi oss då!






Koalorna! inte världens bästa bild, men men! Detta är kärlek!






Jag och den bästa stolen i världshistorien! Och boken förstås!

För er som undrade om jag hann med bussen så kan jag säga att det gjorde jag.

Jo det gick ju lite fort för mig att skriva inlägget tidigare idag.. Men nu tar jag igen den tiden eller vad man säger. Egentligen skulle jag nog behöva gå ut och hämta ris till mina getter. Ja jag har två getter men det hör inte till denna blogg. (Och för er som undrar om getterna äter matris så: NEJ. De äter ris= björkris, granris, ja sånt ris..)
I alla fall, vi hade ett möte i söndags där vi kollade de nya flygtiderna och så skrev vi upp frågor som jag skulle maila till Annica. Sen bestämde vi att vi skulle ha ett möte med våra föräldrar, alltså att vi och de har ett möte tillsammans, så de inte blir utom sig av oro och drabbas av svimningsattack en efter en, typ som domino effekt. (Okej nu utbröt vääärsta diskussionen i min familj om hur svimattack stavas och om det finns ens ett sånt ord..ifall ni ville veta eheh) Familjemötet är för att ge dem mer info om resan och att de ska kunna byta tankar med varandra.

Hm ja vi har haft ett möte (för tredje gången jag skriver detta..) OCH på det mötet pratade vi vaccin. Om att vi behöver vaccinera oss mot Hepatit A och Hepatit B (Twinrix). Tabita ska nog vaccinera sig, om hon nu inte gjort det. Jag är redan vaccinerad och Gabriella har redan vaccinerat sig mot Hepatit A, så då trodde hon att hon slapp sprutan. För man vaccinerar sig mot Hepatit B om man ska ut och resa och tänker: tatuera sig, ha sexuellt umgänge med ngn inföding, nej jag skoja men med någon i utlandet, eller om man ska pierca sig.

Det tänkte ju inte Gabriella ha eller göra. Men så lade jag till att om man råkar ut för en olycka på resan och behöver blod eller de på sjukhuset använder "smutsiga" instrument så kan man också smittas av Hepatit B. Så Tabita tyckte att hon skulle vaccinera sig/ ta spruta.
Då blev hon (Gabriella) alledles blek och så pratade hon med en ynklig röst. Hon ville inte ta sprutan för hon tycker inte om sprutor. Hon berättade om hur hon brukar bli som gelé och att när hon senast tog en spruta höll hon ett så hårt grepp om Tabitas arm att Tabita nästan svimmade...
Ja så sensmoralen i detta blogginlägg är: Gå och klipp dig och skaffa dig ett liv. (Nej inte på riktigt) men den riktiga sensmoralen är: Spänn dig inte när du ska ta en spruta!

Ja nu fick ni ett till innlägg att läsa. Hur många gånger skrev jag ordet Hepatit?
De 3 första som svarar rätt vinner en resa till Bahamas! Men ni får betala resan själv och ni får leta reda på flygbiljetter och hotell själva. Okej vi kan göra så att jag kan tipsa om ett fint ställe som säljer god glass. Btw jag har aldrig rest till Bahamas.. För vi ska ju åka till Argentina!! Hmm känner att jag spårar ur lite..
Nej nu går jag ut och hämtar hallonris till mina getter. Adios






Gabriella A.K.A.  gelé

Okej, jag hinner med ett supersnabbt inlägg innan jag rusar till bussen. Ja det är 57 dagar kvar innan den stora dagen (wooaaahh!!) I söndags hade jag, Gabriella och Tabita ett möte där vi pratade om t.ex. när vi ska packa, hur vi ska packa och vart vi ska packa.. men även om hur vi gör med pengar, presenter, mat, vi gick igenom biljetterna, och bla.bla.bla... Sen fick Bella en chock när jag sa att det är bäst om hon vaccinerar sig mot hepatit B..( Hennes min +_______________+') hahahah. Ja och nyss så skickade jag iväg ett mail till Annica (hon vi ska bo hos) med lite frågor som jag hoppas hon kan svara på. BTW jag hinner inte lägga in en bild för jag måste rusa till bussen nu... ADIOS!

Ja nu är jag här igen.. jag har idé torka.. alltså jag har egentligen inget riktigt nödvändigt att berätta om, som rör vårt projektarbete. Men jaha.. något kan jag väl berätta för er.. Typ att Salta har ca 460 000 invånare. Nej men vad ska man skriva.. klockan är 21.56 och nu kanske ni tänker: " det är väl inge sent, jag är ju uppe till 01.00" jaha men vad kul för dig då, men jag går upp tidigare än dig OCH jag går i en krävande skola. Hm nu när jag tänker efter så är det nog många som går i skolan... men ändå.
Vad jag ville säga är att jag måste gå och sova snart så jag orkar morgondagen.. Okej detta inägg var ju inte så vettigt.. Förresten håller min rostade macka att kallna. Bäst att jag äter upp den innan den blir kall, och seg som en gammal rysk gumma från södra kongo som tycker om att odla prickiga bananer som hon brukar mata sina gråspräckliga flamingos med.. (haha den du Helle, den var väl inte dålig?) Okej nu går jag.
Sov gott!

Jahapp nu är det en ny vecka och ett nytt inlägg.. Nu är det bara 65 dagar kvar! Nej det är inte om det, det här inlägget ska handla om. Jag tänkte berätta om vad vi troligtvis kommer att göra där.
Nu kanske ni tror vi flyr till soliga och varma Argentinta istället för att vara hemma i kalla, gråa blöta Sverige. Att vi kommer ligga på stranden och bli sönderstekta och äta färsk mango.. Men nej, det kommer vi inte göra.. eller?

Detta är ju vårt projektarbete, att uppmärksamma och hälsa på barnen i Saltas slum. Vi kommer att besöka olika dagisplatser för att se hur verksamheten fungerar och kunna jämföra de olika dagisplatserna med varandra. Vi kommer nog att vara på ett dagis mest, för att knyta kontakt med de barnen. Förhoppningsvis kommer vi att få följa med något barn hem och se hur han/hon bor.. För att verkligen få förståelse hur deras situation är.
Kanske kommer vi att få interjuva någon borgmästare, politiker eller så för att fråga om hur situationen i Saltas slum förändrats.

Vi kommer nog även att besöka en bergsby som heter Angastaco. Där har de också en verksamhet: skola, dagisverksamhet och läxhjälp. Det är en liten indianby tror jag.. (Nej det är inte indianer med fjädrar på huvudet och som bor i tipis och som dansar runt en totempole).För att komma dit åker man bil, eller går om man vill, men det vill inte vi. Man säger att det tar X antal mil att åka dit, (x antal mil= jag vet inte riktigt hur långt det är dit från Salta)
i stället för att som vi i Sverige säger: Det tar 1 timme att åka till Borlänge. Anledningen för att man säger i mil istället för i tid, är för att vägarna är ja... inte så jättebra, och beronde på väderförhållanden så kan man inte beräkna sträckans tid. (S=v*t)
Sen har folk berättat för mig att i Sydamerika är "bergsvägarna" alldeles nära stupen, nästan intill kanten.

En mardröms historia är att det vara några som skulle upp till ett ställe, och för att komma dit så måste de åka buss. Men när de satt i bussen så lade busschaffören en pressening på bussen, så de täckte alla passgerarfönster. När de hade åkt ett tag, så fick en tjej för sig att kika ut. Så hon tog bort presseningen lite så hon kunde se ut.. Det hon såg var stup och dimma, det var därför chaffören lagt presseningen på bussen för att folket på, inte skulle dö av skräck.. Ja nu är man taggad för att bege sig upp till bergen :D

Nu kanske ni undrar varför jag skrev: nog, kanske, förhoppningsvis. Det är därför att vi inte riktigt vet om vi kommer att göra det. Fast att besöka dagis är 100% och att åka tilla angastaco är också till 99%

Hej alla!

Idag började skolan för mig och Gabriella. Detta är vårt sista år på gymnasiet..
Ja i alla fall, eftersom vi började idag, så börjar det kännas att vi snart ska åka.. Det är bara 70 dagar kvar!
(Nu kanske ni tänker: " jaha men 70 dagar är ju jäääätte långt.  Ja det kanske det är, men om vi säger det är bara 10 veckor kvar då. " Ja men det är fortfarande jäätte lång tid". Ja men åhh säger jag då. Vänta så ska ni få se att tiden springer iväg som en liten eeh ja jag vet inte.. men ni fattar.)

Jo här om dagen så tänkte jag att vi ska vara borta i 2 och en halv vecka... själva... i ett främmande land... fleeera mil hemifrån..  Så lång tid och så långt bort har jag inte varit i hela mitt liv.

Och en sak till, jag har kommit på att det är ju roligare att läsa en blogg om det finns mycket bilder, right?
Så därför måste vi införa här på barnenisalat.blogg.se HAHA, såg ni vad jag skrev!? Jag menar ju förstås barnenisalta.blogg.se att vi har mer bilder.
Dessutom tror jag vi måste förnya vår header.. hmm

Nej nu måste jag gå och göra något vettigt, typ måla en tavla eller något..  om det nu är vettigt att måla av en elbil...



wanna be cool....stay in school  YEAH!

Sitter och kollar på hur stora flygplatserna är där vi ska mellanlanda och byta flyg.
Arlanda är ju inte så stort och det är ju lugnt, för där har man ju varit förut.
Men sen kommer vi till London och Heathrow... då står det att Heathrow är Europas största och världens näst största flygplats... Eh jaha, som tur är kan man ju lite engelska, + men sen har vi ju x antal timmar på oss att hitta... så det blir nog bra. :)

Ja sen har vi Argentina och Buenos Aires. Egentligen är den flygplatsen inte så stor (om man jämför med Atlanta airport..) Men det är ett land bortom de sju haven och i ett vilt främmande land med hemska bestar som hugger efter oss vart än vi kommer gå.. Nej absolut inte men vi kommer till ett place där vi måste använda oss av vår spanska vi har fått lära oss. Synd bara att vi kommer få blackout när vi ska fråga efter vägen, och det kommer resultera i att vi  kommer säga: Hola, me llamo Alfonso, vivo en una casa roja con mi familia, istället för att fråga om vägen till Manuels bussar... :s + att vi måste byta flygplats, från utrikes till inrikesflygplats.. Yeey. Nej men det här kommer gå finfint.
Bara vi tar det lugnt och inte stressar så kommer allt och gå bra, ni ska få se att vi klarar detta! :'D


Hm.. kul att när jag letar efter passande bilder till detta inlägg så är de enda jag finner på "Heathrow airport", bilder med: Människor som trängs tills man inte kan urskilja vad som är händer, fötter, armar och ögonbryn... Nästa bild är männsikor som är halvflodda och ligger medvetslösa på marken (fast det var för att dom protesterade mot ngt så de var fake) Jaha resten är bilder på männsikor som ligger utspridda på marken med folietäcken på sig, snöstorm, lite mer röda flådda människor, och ännu mer snöstorm.. (Oj jag märkte nu att jag hade skrivit "chaos" också..) heheh :)



Heathrow- drömbilden..


Huset som argentinarna tror jag bor i... eller?

Ja kära bloggläsare, som ni ser så har vi tackat ett företag för sponsring.

Vi kommer tacka varje företag som sponsrar oss på olika vis, och lägga upp deras logga för att ni ska se vilka det är som är "godhjärtade" haha.
(+ att vi gör lite smygreklam för dem, så köp gärna tjänster eller varor av dem, så blir de glada.. nej jag skoja')




Ja så här glada blir vi när snälla företag väljer att sponsra oss! :D

Oooooohhhh nu har vi bokat våra flygbiljetter och har hämtat ut dem!!
Nu känns det att det är på riktigt!
Vi kommer åka onsdagen den 26 oktober och sen kommer vi fram till Argentina och Salta nästa dag, alltså torsdagen den 27 oktober. Vi kommer vara i Argentina i ca två och en halv vecka. Dvs. vi åker hem fredagen den 11 november.

Jo förlåt att vi inte gjort några inlägg på ett tag. Men vi är lite nya på bloggfronten och vi visste inte riktigt vad vi skulle skriva om.. hehe.
MEN det ska vi ändra på nu! :)
Nu när vi fått lite kött på benen, (hm ofa man använder det uttrycket) så kommer vi att skriva så mycket vi kan och orkar!

Hallå allihop! Nu är det äntligen sommarlov!
Och vi håller just nu på att leta efter sponsorer till våran resa. Omkostnaderna för resan till Saltas slum är rätt stora, och därför behöver vi all hjälp vi kan få.
Vi är glada för vart enda litet bindrag!
Hoppas er sommar fortsätter vara super!