This could be the best day of my life..
eller inte.. Idag har jag och Gabriella varit på stan.. för att gå till en tidningsredaktion och fråga en sak, men när vi kom dit så visste vi inte vad vi skulle göra, så vi bestämde att vi skulle boka tid för att prata om det vi ville prata om. På väg dit så gick vi förbi en mataffär som bjöd på gratis kakor. En tjej i min klass hade varit där tidigare idag och sen sa hon att de bjöd på jäääättee goda kakor. "Mmmm" tänkte vi och gick in, men vi fick gå igenom affären ett tag för att hitta en korg med små bitar av kakor.. de var krossade. Och de smakade inte alls så gott som vi hade föreställt oss.. Det blev besvikelse efter besvikelse.
Sen kom vi ut och såg Gabriellas gamla lärare, hon skulle precis gå över gatan när hon snublade, eller rättare sagt hon flög som en vante, (ni vet en sån där fingervante ingen tumvante!) och hennes båda skor flög av och landade omkring henne. En man och kvinna gick brevid och sprang fram och frågade om hon ville ha hjälp.. Men hon sade att det bara var för att hon hade nya glasögon..
Jag stog chockat och såg på, men Bella hade gått guppande därifrån.. senare berättade hon för mig varför hon smet därifrån med boken främför ansiktet... ehehehe. Men det är vår hemlighet! (guppande=fnissande, dock inte i ett elakt syfte!)
Sen gick det emot oss och det slutade med att vi satt på en alkis bänk och inte visste vad vi skulle göra. Folk som gick förbi trodde vi var psykopater.. Men sen gick vi vemodigt till pingstkyrkan. Väl där kom ljuset tillbaka in i våra liv. Vi kom fram trötta hungriga och ledsna.. typ men där i kyrkan i en frys i köket, hittade vi en låda där det stod: "Det är bara att äta! :), bakat 14/8-11" Vi öppnade och därinne var himlen!!! Nej inte riktigt men där i var det kokoschokladkakor!!!!! Vi hoppade till av glädje och tog en varsin fryst bit och käkade, men vi lade senare några kakor i micron för att få dem lite varmare. Åh det var livet, nu spelade det ingen roll om jorden gick under sen, för vi fick kokoschokladkakor!
Japp så ligger det till. Bella blev kavar där, medans jag åkte hem en sväng och jag ska snart åka in till stan för party i pingan. ( HAHA vilket namn.. menmen det var inte jag som kom på det)
Ja ha det bra så ses vi i en korvkiosk nära dig!
OCH till er som tycker att jag gör låååånga inlägg. -Jag bryr mig inte, men i framtiden kan jag ju göra: fortsättning följer....
Sen kom vi ut och såg Gabriellas gamla lärare, hon skulle precis gå över gatan när hon snublade, eller rättare sagt hon flög som en vante, (ni vet en sån där fingervante ingen tumvante!) och hennes båda skor flög av och landade omkring henne. En man och kvinna gick brevid och sprang fram och frågade om hon ville ha hjälp.. Men hon sade att det bara var för att hon hade nya glasögon..
Jag stog chockat och såg på, men Bella hade gått guppande därifrån.. senare berättade hon för mig varför hon smet därifrån med boken främför ansiktet... ehehehe. Men det är vår hemlighet! (guppande=fnissande, dock inte i ett elakt syfte!)
Sen gick det emot oss och det slutade med att vi satt på en alkis bänk och inte visste vad vi skulle göra. Folk som gick förbi trodde vi var psykopater.. Men sen gick vi vemodigt till pingstkyrkan. Väl där kom ljuset tillbaka in i våra liv. Vi kom fram trötta hungriga och ledsna.. typ men där i kyrkan i en frys i köket, hittade vi en låda där det stod: "Det är bara att äta! :), bakat 14/8-11" Vi öppnade och därinne var himlen!!! Nej inte riktigt men där i var det kokoschokladkakor!!!!! Vi hoppade till av glädje och tog en varsin fryst bit och käkade, men vi lade senare några kakor i micron för att få dem lite varmare. Åh det var livet, nu spelade det ingen roll om jorden gick under sen, för vi fick kokoschokladkakor!
Japp så ligger det till. Bella blev kavar där, medans jag åkte hem en sväng och jag ska snart åka in till stan för party i pingan. ( HAHA vilket namn.. menmen det var inte jag som kom på det)
Ja ha det bra så ses vi i en korvkiosk nära dig!
OCH till er som tycker att jag gör låååånga inlägg. -Jag bryr mig inte, men i framtiden kan jag ju göra: fortsättning följer....
Kommentarer
Trackback
