barnenisalta

Hej igen. Ni kanske undrar varför vi inte har hört av oss på 2 dagar. Men vi tänkte att nya läsare skulle få tid att läsa äldre inlägg. Hoppas det är bra med er. Det är bra med oss, och idag fick vi ett väldigt glädjande besked angående vårt projekt.

För er som räknar dagarna tills vi åker, vet att det är 27 dagar kvar innan vi säger hej då till Sverige på ett tag.
Imorgon kommer vi (Alfonso och Gabriella) att ta kort till bloggen. Vi har anlitat en god vän till oss som ska ta korten. Det är tänkt att dessa kort ska vara med i den nya headern. Ni kommer att få se dessa bilder så småning om. Ja det här var ett kort inlägg men som sagt, nu vet ni lite vad vi kommer att göra.
Ha det bra!

Tack Rune Uppgård och Uppgård Fastighetsmäklare AB för att ni sponsrar Projket Salta!

Nu blev vi så glad att vi lägger upp en bild på två glada fickor från ett daghem i Salta.

Vet ni vad det är för dag imorgon?
Jo det är EN månad kvar tills vi åker. Det betyder att vi (förhoppningsvis) kommer göra lite saker som kommer synas mer här på bloggen, ni kommer förstå senare..

Igår så skulle jag lägga upp ett brev från Annica, där hon skrev om barnen på ett daghem i Salta. Men jag kunde inte få upp brevet här, så då tänkte jag lägga upp bilderna. Men det gick inte heller... Så då blev jag ledsen och struntade i att göra ett blogginlägg. Men nu får ni ett inlägg.
Btw imorgon kommer nog Tabita och Gabriella gå och vaccinera sig.. och ni som läst ett inägg om Gabriella och sprutor vet kanske att det kommer bli väldigt intressant. Jag sa till dem att ta kort, som vi kan lägga upp här.. haha.

 

 

 

Hoppas det är bra med dig och att höstvädret får dig att må bra. Alla vackra färger som kommer på de fina träden som nu byter om till höstskrud. De välkomnar en ny årstid och med den kommer nya möjligheter och blablabla. Visst var det fint skrivet. Nästan så jag hade kommit på det själv.. Okej jag kom på det själv. Nej nu blir vi seriösa:

Hej alla! Hoppas ni har det bra. I fall ni har tappat räkningen på hur många dagar det är kvar tills vi åker, så kan jag ju säga att det är:
53(3-4) + 8(3+4) + 330/10 st dagar kvar. Alltså 36 st dagar kvar. Och nu är det verkligen nära. Snart ska vi börja packa, handla de sista sakerna, planera resan i minsta detalj.. I och för sig har vi gjort ganska mycket. Dock har vi lite småfix att göra, men sen...

Till er som undrar vart vi ska så handlar denna blogg om just det. Vi ska till en stad som heter Salta och ligger i norra Argentina. Där ska vi (Jag och Gabriella och vår vän (a.k.a. mediaansvarige) Tabita, följa med Familjen Cisneros i deras verksamheter bland barnen i slummen. Vi ska skriva om arbetete och uppmärksamma det. Nu vet ni.

Nu ska det här inlägget inte bli längre.. men 2 saker till. Vi ber om ursäkt för att det dröjt att göra ett nytt inlägg. Det andra: vi ska förnya vår header lite grand. Ha det fint tills vi möts igen bortom de blå bergen.



skulle ha tagit en till bild när jag halvligger i det våta gräset bland all fallfrukt (äpplen) då kameran sa att batteriet var utmattad...



varför jag skrev ett så krångligt tal.. (Y) love matte E







vackra höstlöv kl. 22.25...







Ja här under trädet tänkte jag att jag skulle ta en snygg höst bild.. men kameran ville inte det

Det är bara 43 dagar kvar, inte långt alls.. Nu vill jag åka från Sveriges regn och rusk.
Men jaja, jag ringde ju en person förut, och igår ringde jag igen. Och det blev bra respons!
Ni kommer troligvis få veta mer senare vad det handlar om.. men jag säger inte mer än att vi kommer bli lite mer offentliga. Ni kommer få veta, jag lovar!

Till er som bara tror att vi har 2 sponsorer, så kan jag ju säga att de är inte de enda som har ett gott hjärta. Det är faktiskt fler företag i Avesta med omnejd som är godhjärtade. Men vi har inte lagt upp dem här yet. Allt handlar om att vänta till rätt stund. Typ som på julafton.. eller något. Hur som helst så fyllde Gabriella år igår. Hurra för henne, och hurra för mig som redan fyllt år. Ha!
Nej nu ska jag gå och skriva klart skolarbete så jag kan åka till Argentina utan att ha 1145 st lärare som jagar mig när jag kommer tillbaka...



Tårtan jag gjorde till Bella.. nej jag skoja'

Kul att den här inte kom upp på bloggen igår....Men då får ni läsa det nu då

Hej igen.
Hoppas det är bra med er. Ni som läste det senaste inlägget vet att jag och Bella skulle ringa viktiga samtal. Tror ni att vi/jag vågade? Jo det gjorde jag, fast personen som jag skulle prata med hade gått för dagen.. så därför får jag försöka igen. Och till er som allvarligt tror att vi lider av någon slags fobi för att prata med folk, så kan jag ju säga att ni får ta det lite med en nypa Salt. Vi tycker bara att det är lite nervöst att ringa viktiga samtal, men det går ju över efter ett tag.
Jag sa ju förut att Annica svarade på mailet. Nu har vi fått svar på frågor som:
*Att vi får låna tvättmaskin
*att vi köper presenterna till daghemmen i Salta
*om vi ska ta med någon el-adapter
*hur vi gör med kontanter
*om vi ska köpa nya sim-kort till mobilerna
och att när vi ska byta flyplats i Argentina (från inrikes till utrikes) ska vi åka med ett bussbolag som heter Tienda Leon. De är trevliga, jämfört med de vanliga taxibilarna som brukar lura utlänningar och ta dyrare betalt.
Ja så nu vet vi det, och ni med för den delen.


Take this....



...not this!

45 dagar kvar, ville bara säga det.
Nej men nu är det nära och idag måste jag och Gabriella ringa två viktiga samtal, vi får inte gå och sova innan vi gjort det.. Synd bara att båda lider av ringa-någon-ny person-(som har en viktig-roll-i-vårt-projet) fobi. Eller hon tycker det är läskigt och jag tycker det är lite skrämmande, men det är bra att öva på det. Förhoppningsvis kommer vi att vara mycket bättre på att ringa nya personer efter detta projekt. Btw så har Annica svarat på mailet vi skickade förut.
Nu ska jag pysa för skolan väntar. Adios

Hej igen, känner att det behövs ett nytt inägg, inte för att rena mitt samvete eller så, utan för att ni ska få ta del av vårt härliga och spännande projekt. Idag är det 48 dagar kvar (kan det verkligen bara vara 48 dagar kvar...)
En glad nyhet för er som har suttit och gråtit, och skakat av oro ifall vi inte skulle få ledigt från skolan att åka till Argentinta, så kan jag ju säga att jag har fått ledigt. Dock vet jag inte om Bella har fått ledigt..

Igår sa mamma när klockan slog kväll: "Ja om 7 veckor vid den här tiden, då sitter ni på planet"
Jahapp ja det gör vi förhoppningsvis, eller Ja det gör vi! Under dessa få dagar som återstår måste vi hinna med att göra de sista viktiga sakerna som vi fortfarande har kvar. Sen kom jag på att vi kommer att få mer än 100 timmars projektarbete. (Till er som undrar så ska man ha arbetat med sitt projektarbete i ca 100 h) Bara resan och vistelsen kommer att ta 432 timmar + alla timmar till förberedelse och sedan alll tid för sammanställning.. kommer resultera att vi skulle kunna göra 4 projektarbeten. Så om du känner ngn som vill ha lite timmar så är det bara att höra av sig till oss. Dock får ni betala en liten avgift. Det blir väl bra?

Kul att jag inte hittar en passande bild till detta blogginlägg, men tar en bild om trötthet, för jag är trööött.. Sov gott.


Känner mig nästan lite så..

Hej alla! Hoppas det är lika bra med er som det är med mig. Nu är det bara 53 dagar kvar innan vi reser till barnen i Argentina!

Jag vill be om ursäkt för förra blogginlägget.
Det handlade ju inte så mycket om projektet, utan mer om vad vi gjorde en fredag.. och så ska det inte vara.
Denna blogg är ju till för att skriva och berätta om vårt projekt: Projekt Salta, och om förberdelserna och tankar kring projektet. Jag vill också be om ursäkt om jag har låtit arrogant, men det var inte menat att låta så! Jag ska tänka mer på hur jag uttrycker mig och vad jag skriver. Dessutom har jag en tendens att skriva långa inlägg. Men jag får väl göra många korta inlägg med roliga bilder. Tack för att ni läser vår blogg, sprid gärna den glada nyheten om vår blogg. Som går ut på att uppmärksamma arbetet med barnen i Saltas slum, och ge dem hopp och en bättre framtid!
Ha det bra och sov gott!

eller inte.. Idag har jag och Gabriella varit på stan.. för att gå till en tidningsredaktion och fråga en sak, men när vi kom dit så visste vi inte vad vi skulle göra, så vi bestämde att vi skulle boka tid för att prata om det vi ville prata om. På väg dit så gick vi förbi en mataffär som bjöd på gratis kakor. En tjej i min klass hade varit där tidigare idag och sen sa hon att de bjöd på jäääättee goda kakor. "Mmmm" tänkte vi och gick in, men vi fick gå igenom affären ett tag för att hitta en korg med små bitar av kakor.. de var krossade. Och de smakade inte alls så gott som vi hade föreställt oss.. Det blev besvikelse efter besvikelse.

Sen kom vi ut och såg Gabriellas gamla lärare, hon skulle precis gå över gatan när hon snublade, eller rättare sagt hon flög som en vante, (ni vet en sån där fingervante ingen tumvante!) och hennes båda skor flög av och landade omkring henne. En man och kvinna gick brevid och sprang fram och frågade om hon ville ha hjälp.. Men hon sade att det bara var för att hon hade nya glasögon..

Jag stog chockat och såg på, men Bella hade gått guppande därifrån.. senare berättade hon för mig varför hon smet därifrån med boken främför ansiktet... ehehehe. Men det är vår hemlighet! (guppande=fnissande, dock inte i ett elakt syfte!)

Sen gick det emot oss och det slutade med att vi satt på en alkis bänk och inte visste vad vi skulle göra. Folk som gick förbi trodde vi var psykopater.. Men sen gick vi vemodigt till pingstkyrkan. Väl där kom ljuset tillbaka in i våra liv. Vi kom fram trötta hungriga och ledsna.. typ men där i kyrkan i en frys i köket, hittade vi en låda där det stod: "Det är bara att äta! :), bakat 14/8-11"  Vi öppnade och därinne var himlen!!! Nej inte riktigt men där i var det kokoschokladkakor!!!!! Vi hoppade till av glädje och tog en varsin fryst bit och käkade, men vi lade senare några kakor i micron för att få dem lite varmare. Åh det var livet, nu spelade det ingen roll om jorden gick under sen, för vi fick kokoschokladkakor!

Japp så ligger det till. Bella blev kavar där, medans jag åkte hem en sväng och jag ska snart åka in till stan för party i pingan. ( HAHA vilket namn.. menmen det var inte jag som kom på det)
Ja ha det bra så ses vi i en korvkiosk nära dig!

OCH till er som tycker att jag gör låååånga inlägg. -Jag bryr mig inte, men i framtiden kan jag ju göra: fortsättning följer....

hallå där! Idag har jag och Alfonso sprungit och letat lite sponsorer igen! Det gick faktist rätt bra om jag får säga det själv!

Sen gick vi iallafall till biblioteket för att leta lite telefonnummer och mailadresser.
När vi satte oss vid en dator såg vi att den var upp-och-ner! Alltså inte själva datorn utan displayen eller vad man ska säga! Hahaha det var lite kul! Vi försökte att fixa det men det gick inte så bra så vi struntade i det och skrev in allt upp-och-ner. Det var faktist väldigt svårt, eftersom vi skulle även läsa upp-och-ner!

Rätt som det var när Alfonso försökte att läsa upp-och-ner från bloggen för mig, ( jag hade inte läst att jag var a.k.a. gelé..) kom det
några småtjejer och sa att de hade bokat datorn. -Okej, sa jag. Eh den är lite eh.. hm.. konstig. Sen gick vi därifrån och Alfonso dog av skratt. Men han återuppstod så småning om, sakta men säkert, bit för bit, ben för ben, nej jag skojade.... eller gjorde jag?! :O

Tjejerna började fingra på datorn med förbryllade miner (som ni redan vet är ju bilden upp-och-ned).
Nej! utbrister Alfonso, efter ett tag då vi funderat på vad vi ska skriva på bloggen. Anledningen var att de hade fått bilden normal igen.
Observera att de tjejerna är mindre/yngre än 7 år. Vi är nog otekniska. :(

Okej.. sen spårade det verkligen ur på biblioteket.. Det började när jag hittade den fruktade lila snurrstolen, och satte mig i den! (för alla er som också är library lovers vet att den och dess vänner finns vid ungdomsböckerna) Där hittade jag först en språkresetidning. I den fanns (finns) en bild på två koalor som slickar på varandra. Det är äkta kärlek det! Vi har bildbevis faktiskt!
Sen hittade jag en bra bok som föll ner i min famn...typ. Sen när jag försökte (motvilligt rättare sagt, Alfonso tvingade mig att lägga bort den) så rev jag hela, halva biblioteket.. nästan. Sen gick vi därifrån :)



Datorn som vi fick använda...





..så här kände vi oss då!






Koalorna! inte världens bästa bild, men men! Detta är kärlek!






Jag och den bästa stolen i världshistorien! Och boken förstås!