Hej igen!
Hej alla!
Kom på att det var ett tag sen ni hörde något från oss. Imorgon är det en vecka sen vi kom hem till kalla Sverige. Vi har försökt att smälta allt vi varit med om. I söndags när jag kom hem, så kändes det konstigt. Kroppen, musklerna och så, de gjorde som de brukade göra: gå till toaletten och tvätta händerna.. Men jag själv fattade inte riktigt... det kändes lite som man drömde. I måndags i skolan, fick jag nypa mig i armen för att verkligen förstå att jag var tillbaka. En sak som är svår att anpassa sig till är vädret. Här i Sverige är det (jätte) kallt, jämfört med Salta.
Nu i veckan när folk frågat hur det var i Argentina, så har jag svarat: varmt och omtumlande.. för jag har inte orkat svara något mer. Men nu känner jag mig redo att börja berätta om allt fantastiskt men också alla gripande historier vi har fått varit med om. Nu börjar vår tid att berätta om allt vi varit med om, vi kommer att besöka olika ställen och berätta om resan. Vårt mål med detta projekt var/är ju att uppmärksamma barnen i Salta. Uppmärksamma har ju olika betydelser: att man berättar för andra om dem, och att man verkligen gör detta offentligt. Eller att vi uppmärksammar själva barnen, att vi tar tid med dem, lyssnar, leker och kramar dem. För de behöver barnen därborta! När vi ser bilderna från vår resa käns det som om vi var där igår, alla intryck och minnen kommer nog aldrig att försvinna.
Som Tabita sa förut: Vi kan inte lova att vi kommer hem lika som vi var när vi åkte. För vi är inte samma personer längre, som vi var då. Idag kommer jag, Tabita och Gabriella börja berätta för andra, om vår resa och visa bilder. Vi kommer som tidigare nämnt att lägga upp bilder här, så att ni också får ta del av vår fanatastiska resa: till Barnen i Salta!
Kom på att det var ett tag sen ni hörde något från oss. Imorgon är det en vecka sen vi kom hem till kalla Sverige. Vi har försökt att smälta allt vi varit med om. I söndags när jag kom hem, så kändes det konstigt. Kroppen, musklerna och så, de gjorde som de brukade göra: gå till toaletten och tvätta händerna.. Men jag själv fattade inte riktigt... det kändes lite som man drömde. I måndags i skolan, fick jag nypa mig i armen för att verkligen förstå att jag var tillbaka. En sak som är svår att anpassa sig till är vädret. Här i Sverige är det (jätte) kallt, jämfört med Salta.
Nu i veckan när folk frågat hur det var i Argentina, så har jag svarat: varmt och omtumlande.. för jag har inte orkat svara något mer. Men nu känner jag mig redo att börja berätta om allt fantastiskt men också alla gripande historier vi har fått varit med om. Nu börjar vår tid att berätta om allt vi varit med om, vi kommer att besöka olika ställen och berätta om resan. Vårt mål med detta projekt var/är ju att uppmärksamma barnen i Salta. Uppmärksamma har ju olika betydelser: att man berättar för andra om dem, och att man verkligen gör detta offentligt. Eller att vi uppmärksammar själva barnen, att vi tar tid med dem, lyssnar, leker och kramar dem. För de behöver barnen därborta! När vi ser bilderna från vår resa käns det som om vi var där igår, alla intryck och minnen kommer nog aldrig att försvinna.
Som Tabita sa förut: Vi kan inte lova att vi kommer hem lika som vi var när vi åkte. För vi är inte samma personer längre, som vi var då. Idag kommer jag, Tabita och Gabriella börja berätta för andra, om vår resa och visa bilder. Vi kommer som tidigare nämnt att lägga upp bilder här, så att ni också får ta del av vår fanatastiska resa: till Barnen i Salta!
Kommentarer
Trackback
