barnenisalta

Nu är det onsdagkväll och vi sitter i köket och skriver loggbok och vykort. Ja idag var vi ju på San Alfonso. Vi hade med oss presenter: ett pussel, doktorset, kastrull och köksset och två böcker. Barnen blev jätteglada! Vi fick visa barnen hur man gjorde och lekte. Vi hjälpte dem och sjöng med dem. Det var fler barn idag än i måndags. Idag var det 13 barn, 8 pojkar och 5 tjejer. Vi gick även in till rummet brevid där det var läxhjälp för de lite äldre barnen i 10-12 års åldern. En kvinna som heter Susanna hjälpte dem.


Efter det kikade vi in till de snälla mattanterna som gjorde egen pasta. Efter att barnen haft en fysisk aktivitet ute och att vi lekt katt och råtta med dem så tvättade de händerna, för nu skulle det bli lunch. Alla barnen hade en ryggsäck och i den hade de en egen mugg och (hand)duk. När vi kom dit fick barnen methe, ett slags kryddstarkt te. Man har det i en särskild mugg och dricker det med en särskilt sugrör.


(Mmm nu sitter jag och äter ost-och-skink macka och en äggmacka med kaviar. Synd bara att brödet är ljust, det skulle vara så gott med mörkt bröd! Annica berättade att hon köpte mörkt bröd på ett bageri och hon var så glad över att ha mörkt bröd. Nästa gång hon skule köpa det så fanns det inte så hon frågade vart det var. Då sa de att det visst fanns det brödet, bara att de glömt ha i färgämnet så att det blev mörkt... Då blev hon besviken..)

Sen gick barnen hem och vi åt mat på dagiset. Det var en upplevelse... Vi fick Arroz con leche till efterätt, jag var den enda som åt upp allt!


Sen åkte vi på indianmarknad, det var väldigt varmt i affärerna, tur att jag hade med mig vattenflaska! Jag köpte en stickad tröja för 120 peso! Sen efter det åkte vi till ett område där kyrkan har en utpost. I det området är det ganska fattigt och det finns mycket problem.. Vi åkte hem till en pojke som brukar komma på barnmötena som kyrkan anordnar i området. Pojken heter Facundo och är 10 år.

Han bor med sin mamma, pappa och 3 syskon och en moster. De bor på en liten tomt med tre tegelbyggnader som inte har några bra fönster eller dörrar. Det hängde handdukar och skynken för på vissa ställen. Elin gav dem presenter och Lisa hade med sig matkassar som hon köpt till dem. Facundos lillebror; Samuel som är 2-3 år och jag blev kompisar. Han kastade en boll till mig och vi lekte. Facundo och hans syskon visade oss kort på dem när de slutata skolan mm. Lisa fick ett varsitt kort av Facundo och hans storasyster Abriza. Hon blev jätteglad!


Mamman berättade att när hon väntade Samuel så sade läkarna att antingen dör hon eller barnet. Men hon gick till kyrkan och man bad för henne. En kvinna fick ett tilltal och sade att födelsn skulle gå bra och att hon skulle få en son som hon skulle heta Samuel. Sen gjorde hon kejsarsnitt och hon bad att det skulle gå bra, och det gjorde det ju! Mamman har inte varit i kyrkan på länge och hon har längtat efter besök, så det betydde jättemycket för henne att vi kom. När vi sjöng och bad för dem grät mamman. Barnen gav oss en varsin blomma som tack för att vi kom.


Åh man blev så berörd. De hade inte mycket men det gav oss blommor från deras lilla trädgård. Åh vad man vill ta hand om dessa barn!! Man blir så, ja det är svårt att beskriva i ord hur man känner!

Man är med om så mycket här och man får så många olika intryck varje dag. Jag har gråtit mycket över att barnen är i en sådan situation. Men jag tackar Gud för det arbete som finns här i Salta. Att barnen får gå på dagis och barnmöte! De barn som går på dagis är lyckligt lottade att de går på dagis. Det är svårt att skriva allt i en liten bok. Det är sent och vi ska upp tidigt imorgon, förresten har jag skrivkramp. Hej svejs! :)