Thank God it's Monday
Jahapp nu är det en ny vecka och ett nytt inlägg.. Nu är det bara 65 dagar kvar! Nej det är inte om det, det här inlägget ska handla om. Jag tänkte berätta om vad vi troligtvis kommer att göra där.
Nu kanske ni tror vi flyr till soliga och varma Argentinta istället för att vara hemma i kalla, gråa blöta Sverige. Att vi kommer ligga på stranden och bli sönderstekta och äta färsk mango.. Men nej, det kommer vi inte göra.. eller?
Detta är ju vårt projektarbete, att uppmärksamma och hälsa på barnen i Saltas slum. Vi kommer att besöka olika dagisplatser för att se hur verksamheten fungerar och kunna jämföra de olika dagisplatserna med varandra. Vi kommer nog att vara på ett dagis mest, för att knyta kontakt med de barnen. Förhoppningsvis kommer vi att få följa med något barn hem och se hur han/hon bor.. För att verkligen få förståelse hur deras situation är.
Kanske kommer vi att få interjuva någon borgmästare, politiker eller så för att fråga om hur situationen i Saltas slum förändrats.
Vi kommer nog även att besöka en bergsby som heter Angastaco. Där har de också en verksamhet: skola, dagisverksamhet och läxhjälp. Det är en liten indianby tror jag.. (Nej det är inte indianer med fjädrar på huvudet och som bor i tipis och som dansar runt en totempole).För att komma dit åker man bil, eller går om man vill, men det vill inte vi. Man säger att det tar X antal mil att åka dit, (x antal mil= jag vet inte riktigt hur långt det är dit från Salta)
i stället för att som vi i Sverige säger: Det tar 1 timme att åka till Borlänge. Anledningen för att man säger i mil istället för i tid, är för att vägarna är ja... inte så jättebra, och beronde på väderförhållanden så kan man inte beräkna sträckans tid. (S=v*t)
Sen har folk berättat för mig att i Sydamerika är "bergsvägarna" alldeles nära stupen, nästan intill kanten.
En mardröms historia är att det vara några som skulle upp till ett ställe, och för att komma dit så måste de åka buss. Men när de satt i bussen så lade busschaffören en pressening på bussen, så de täckte alla passgerarfönster. När de hade åkt ett tag, så fick en tjej för sig att kika ut. Så hon tog bort presseningen lite så hon kunde se ut.. Det hon såg var stup och dimma, det var därför chaffören lagt presseningen på bussen för att folket på, inte skulle dö av skräck.. Ja nu är man taggad för att bege sig upp till bergen :D
Nu kanske ni undrar varför jag skrev: nog, kanske, förhoppningsvis. Det är därför att vi inte riktigt vet om vi kommer att göra det. Fast att besöka dagis är 100% och att åka tilla angastaco är också till 99%
Nu kanske ni tror vi flyr till soliga och varma Argentinta istället för att vara hemma i kalla, gråa blöta Sverige. Att vi kommer ligga på stranden och bli sönderstekta och äta färsk mango.. Men nej, det kommer vi inte göra.. eller?
Detta är ju vårt projektarbete, att uppmärksamma och hälsa på barnen i Saltas slum. Vi kommer att besöka olika dagisplatser för att se hur verksamheten fungerar och kunna jämföra de olika dagisplatserna med varandra. Vi kommer nog att vara på ett dagis mest, för att knyta kontakt med de barnen. Förhoppningsvis kommer vi att få följa med något barn hem och se hur han/hon bor.. För att verkligen få förståelse hur deras situation är.
Kanske kommer vi att få interjuva någon borgmästare, politiker eller så för att fråga om hur situationen i Saltas slum förändrats.
Vi kommer nog även att besöka en bergsby som heter Angastaco. Där har de också en verksamhet: skola, dagisverksamhet och läxhjälp. Det är en liten indianby tror jag.. (Nej det är inte indianer med fjädrar på huvudet och som bor i tipis och som dansar runt en totempole).För att komma dit åker man bil, eller går om man vill, men det vill inte vi. Man säger att det tar X antal mil att åka dit, (x antal mil= jag vet inte riktigt hur långt det är dit från Salta)
i stället för att som vi i Sverige säger: Det tar 1 timme att åka till Borlänge. Anledningen för att man säger i mil istället för i tid, är för att vägarna är ja... inte så jättebra, och beronde på väderförhållanden så kan man inte beräkna sträckans tid. (S=v*t)
Sen har folk berättat för mig att i Sydamerika är "bergsvägarna" alldeles nära stupen, nästan intill kanten.
En mardröms historia är att det vara några som skulle upp till ett ställe, och för att komma dit så måste de åka buss. Men när de satt i bussen så lade busschaffören en pressening på bussen, så de täckte alla passgerarfönster. När de hade åkt ett tag, så fick en tjej för sig att kika ut. Så hon tog bort presseningen lite så hon kunde se ut.. Det hon såg var stup och dimma, det var därför chaffören lagt presseningen på bussen för att folket på, inte skulle dö av skräck.. Ja nu är man taggad för att bege sig upp till bergen :D
Nu kanske ni undrar varför jag skrev: nog, kanske, förhoppningsvis. Det är därför att vi inte riktigt vet om vi kommer att göra det. Fast att besöka dagis är 100% och att åka tilla angastaco är också till 99%
Kommentarer
Trackback
